Idag var det dags för en liten tur utanför staden med barnen och deras pappa och uppleva den ikoniska bron Golden Gate och se Stilla havet. Skönt med litet omväxling från skyskraporna och palmerna i centrum. Läs mer om vår dag här!
Klassisk vy från bergen ovanför Golden Gate in mot San Francisco.
Barnen med far kom och plockade upp mig vid hotellet varefter vi åkte ut over den magnifika ikonen Golden Gate och snurrade upp längs en liten bergsväg mot en fin utsiktspunkt ovanför staden. Vyn var fantastisk! Platsen surrade av turister. Här skulle nog behövas en glasskiosk, tyckte barnen - den kunde heta “Golden Great”. Också de fina bergen av sedimentära bergarter, och kanske även vulkaniska, var väldigt exotiska för en finländare, minsann. Växtligheten är karg och semi-ökenlik. Några öar ligger i San Francisco-bukten, men sedan slås man av ett konstigt faktum - ingen skärgård! Det är man ju van med i Norden. Seglar man ut här så är nästa stop liksom - Hawaij! Men visst sög det i magen att få uppleva den här legendariska vyn - med sina egna, livslevande ögon, och inte bara se det på film eller som bild i en bok.
Ikonisk resa över Golden Gate med bil.
Följande etapp för dagen var Beach Chalets restaurang, som ligger längs med havskusten i västra delen av san Francisco (Lands end). Jag fick smaka halibut och oystermushroom - underbart gott! Det som slog mig här och också på hotellet är den enorma historiemedvetenheten. Hemma i Finland är man liksom, “nå, det här är typ 200 år gammalt, helt nytt,” och så rycker man på axlarna. Beach Chalet stoltserade i flera vitriner med sin “långa” historia (tillbaka till ca 1900).
Restaurangen Beach Chalet stoltserar med sin “långa” historia i flera vitriner i aulan.
Hotellet Westin St. Francis från 1910-talet stoltserar med sin pompösa historia i flera vitriner i hotellets vestibul och aulor.
Likaså hotellet jag bor i stoltserar i ett flertal vitriner och väldigt utförligt om sina olika skeden, sin kokbok, sina presidentbesök etc. från 1910-talet till idag. Historia är ett sätt att helt enkelt legitimera sig och det är “fint”. Me like! Vad jag hoppas att just det HÄR skulle bli mer vanligt i Finland också, att man ens litet skulle lyfta fram sin historia i ett hus, vid en institution eller liknande. USA har rykte om sig att vara historielöst, men det jag ser i dylikt bevisar nog motsatsen, i varje fall då det gäller San Francisco. Detsamma gäller varje museum eller historiskt minnesmärke jag hittills passerat.
Äta gott på Beach Chalet: halibut och oystermushroom. Restaurangen ligger i nationalparken Lands end strax intill en underbar strand mot Stilla havet. Dessutom hade vi med andra ord en fantastisk vy!
Vacker natur i västra San Francisco (Lands end trails nationalpark).
Härefter tog vi oss en promenad i området Lands end trail. Vi njöt av den friska vinden och den magnifika utsikten, rörde oss i skuggan av de speciella tallarna (pinjeträden, någonsorts, jag är inte så bra på botanik) och njöt av utflykten bland blommande kaktusar - och röllekor, en invasiv art från Europa. Men den tycks trivas i den karga miljön.
Pelikanerna kom och människobongade vid Lands end.
Minnesplakett över slaget vid Guadalcanal år 1942 mötte oss plötsligt på stigen på Lands end.
Vi såg ett monument över slaget vid Guadalcanal (1942) och ruinen av ett gammalt spa från slutet av 1800-talet (?). Vi passerade också en plats som identifierats som ohlone indianernas boplats från stenåldern. Då vi skulle kurva ut från p-platsen och ta oss tillbaka till centrum stötte vi plötsligt på ett litet monument över Roald Amundsen också - what? Men snart var det dags att återvända till centrum där det skulle shoppas i Legobutiken, och så tog vi oss en kaffe. Vilken fin utflykt! Tack för en underbar dag!
Ett spa från sent 1800-tal (?) är ett minne blott, men berättar sin historia om de förnämas intresse av hälsa och havsbad också i USA på sin tid i Lands end.
Mikko och barnen njuter av vyn över Golden Gate.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar