tisdag 7 november 2023

Bellman i studentsången

Det är väl ganska allmänt känt att Bellman också sjungs av studenter sedan 1800-talet till idag - även mycket allmänt i Finland, både på svenska och finska. Ifall man tar en titt på manskörstradtionen och i detta sammanhang körer för män i olika uppsättningar (kvartetter, oktetter, stora körer etc.) och även kvinnokörer för studenter är Bellmans epistlar eller sånger allmänt förekommande vid olika tillfällen. Den här typen av Bellmanbruk är dock en sorts konserter i mindre eller större omfattning. Kören uppträder och publiken lyssnar. På sin webbsida 2023 anger Akademen att man kan höra dem sjunga Vila vid denna källa på Spotify, bland deras “top tracks”.

Men förekommer Bellman i den typ av studentsång som är till för alla som deltar, dvs. i snapsvisekulturen och sitskulturen i det finländska nationslivet? Till skillnad från konserter är sits- och snapsvisekulturen inkluderande och det är meningen att alla som deltar sjunger med, vare sig man kan eller inte kan hålla tonen, på samma sätt som i psalmsången. Därmed kan man anse att Bellman i detta sammanhang brukas i ett inkluderande syfte, för att skapa gemenskap. Men förekommer det alltså att Bellman sjungs mer allmänt i det finländska nationslivet?

Jag har tagit mig en närmare titt på fyra olika sångböcker från nations- och studentlivet i Helsingfors. Helsingfors universitet är officiellt ett tvåspråkigt universitet (finska och svenska), varför många av studenterna har svenska som modersmål. Sångböckerna är gjorda av och för studenter. En av dem, Historicus sångbok från år 2012, är ämnad att brukas i en ämnesförening för historiestuderanden vid Helsingfors universitet. Historicus r.f. grundades 1962 och hör ihop med det politiskt radikala skedet på 1960-talet, då det fanns en del protester mot nationerna, som upplevdes konservativa, och man beslöt att grunda så kallade ämnesföreningar.

Den andra sångboken jag valt är Nyländska delegationens (NylDel) sångbok från år 2015. NylDel är ett organ för Nylands Nation (NN) och Eteläsuomalainen osakunta (ESO, Sydfinska nationen) som grundades 1949. Under språkstridens tid i början av 1900-talet utgick de finskspråkiga nylänningarna ur NN för att grunda ESO år 1905. NylDel är ett organ som grundades för att återigen öka samarbetet mellan de två systernationerna med samma rötter. Man uppmuntras att tala och sjunga på både svenska och finska på NylDels sammankomster.

Den tredje sångboken är NN:s sångbok från år 1993. Det var ett stort jubelår för de finländska nationerna (350-årsjubileum), som grundade vid den Kungliga Akademin i Åbo (föregångaren till Helsingfors universitet) år 1643 (Akademin grundades år 1640). NN beslöt därmed att ge ut en ny sångbok. Både innan och efteråt har flera upplagor utkommit. Som fjärde exempel har jag valt att ta med NN:s sångbok från år 1925 för att göra en jämförelse till en tidigare studentgeneration.


Fyra sångböcker ur det finländska studentlivet från åren 1925-2015, som granskats då det gäller bruket av Bellman i snapsvise- och sitstraditionen i Finland, speciellt vid Helsingfors universitet. Foto: EAW 2023.

Man ser tydligt vilka epistlar och sånger som valts och vilka som är mest populära i dessa sångböcker. I NylDels sångbok förekommer minst antal Bellmansånger, men de finns med parallellt på finska och svenska och sjungs även både och, i tur och ordning vid sitsarna. De som sjungs på båda språken är Hvila vid denna källa, Så lunka vi, Bort allt vad oro gör och sång 8.

I NN:s sångbok från år 1993 finns mest Bellmanmaterial: 10 st, i de övriga 8 st, men i olika kombinationer. NN:s sångbok från 1925 innehåller en rad sådana som inte finns med i de senare sångböckerna. Till skillnad från de yngre sångböckerna har sångboken från år 1925 inkluderat noter. I NN:s sångbok från 1925 finns sång 8 och 64 (Fjäriln vingad), sång 11 och epistel 30 samt Vem är ej som, vilka inte finns i de övriga, utom i NN:s sångbok från 1993, där sång 8 och 64 (Fjäriln vingad) ingår. I NN:s sångbok från 1993 finns en annan repertoar: sång 6, 7, 32 och 41 samt epistlarna 9 och 48. Under 1900-talet har uppenbart smak och tycke och Bellmanbruket i sistskulturen förändrat sig en aning.


Bellman bildar ofta en egen avdelning i sångböckerna eller förekommer i avdelningen “måltidssånger” eller liknande. Avdelningen förses ofta med fina vinjetter eller illustrationer. NN:s sånbok från 1993 har illustrerats av Tom Sjöberg. Foto: EAW 2023.

I ämnesföreningen Historicus sångbok har man valt med en helt avvikande repertoar: här finns epistlarna 2, 23, 48 och 80 samt sång 21 med vid sidan av Hvila vid denna källa och Så lunka vi.

I alla sångböcker fanns ändå både epistel 82 (Hvila vid denna källa) och sång 21 (Så lunka vi). De tycks vara de mest omtyckta i Bellmantraditionen och deras popularitet har bibehållits i nästan 100 år. Bellman brukar ofta sjungas i mitten av middagen, som första vinsång efter att snapsen tagit slut. Bellman finns ofta som en egen avdelning i sångböckerna. I helheten ingår också vinjetter och teckningar med Bellmanmotiv.

Summa summarum: Bellman sjungs aktivt på sitser i det finländska studentlivet. Bellman bidrar därmed till att öka kohesionen på sammankomsterna, eftersom sitsvisor skall sjungas av alla. På det här viset sprids även kännedomen om Bellmans epistlar och sånger inom en studentgeneration och till en rad olika generationer, eftersom Bellman sjungits mycket länge och fortfarande ingår bland de visor som sjungs av alla studenter som deltar i nationslivet och på ämnesföreningarnas sitsar, årsfester och andra sammankomster.

Eva Ahl-Waris, FD, Helsingfors
Texten baserar sig på ett föredrag som hölls vid Bellmanseminariet "Än lever Bellman" i Helsingfors 23.9.2023. Seminariet arrangerades av Bellmansällskapet i Finland r.f..

Källor:
Historicus r.f.:s sångbok. Helsingfors: Historicus r.f. 2012.
NylDel Sångkirja - laulubok. Helsingfors: NN & ESO 2015.
Nylands Nations sångbok. Helsingfors: NN 1925.
Nylands Nations sångbok. Helsingfors: NN 1993.

Litteratur:
Kolbe, Laura: Eliitti, tradition, murros. Helsingin Yliopiston Ylioppilaskunta 1960-1990. Helsingin Ylioppilaskunnan historia 6. Helsinki: HYY 1996.
Webben:
Akademens webbsidor (exempel på studentkör), hämtad 7.10.2023.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar