lördag 21 februari 2015

Museibesök - museossa 2015


Besök med familjen i WeeGee-huset, som min far, dip.ing. Ahl, faktiskt varit med om att konstruera./Perheen kera WeeGee-talossa, jota isäni DI Ahl, oli aikoinaan mukana luomassa.

Sportlovet har vi firat med lugnt program, dagar hemma i Helsingfors och ute i Esbo hos mommo och mofa. Men vår familj tog sig även tid för museibesök. Vi besökte WeeGee-huset i Esbo idag, EMMA och andra museer som huserar där. Vårt mål var barnens museum, där jag en gång arbetade som guide 2006-07, där den roliga rutchbacken i form av ett träd finns och en fin miniatyrjärnväg, Löylymäki, som aldrig slutar att fascinera. Årets specialutställning handlade om sovjetiska leksaker, 'Mischa och jag', och den var verkligen intressant! Jag hade själv en björn, som var symbol för de Olympiska spelen i Moskva år 1980 - min käraste nalle, som jag kallade Mischa. I basutställningen finns också ett föremål jag donerade - min Cabbage Patch Kid, Saara-Maria, från mitten av 1980-talet. Jag tog mig en titt - ja, hon fanns där på hyllan i 1980-talets vitrin ännu.

Emil och jag tog oss även en snabb titt i den nyöppnade konstutställningen om popkonst på EMMAs sida. Många fina verk väckte vår uppmärksamhet - slott av speglar och detaljer som tavlor, cigarett som keramikvas, lampor och Mao i stil med Warhol. Kan varmt rekommenderas!

Hiihtoloma on edennyt rauhallisesti perheen parissa kotona Helsingissä sekä Espoossa isovanhempien luona. Mutta perheemme teki tänään myös museokäynnin. Olimme WeeGee-talossa Espoossa, vierailemassa EMMAssa ja muissa museoissa. Pääkohteenamme oli lasten museo, jossa kerran työskentelin oppaana 2006-07. Täällä on hauska puunmuotoinen liukumäki sekä hieno pienoisjunarata kutkuttamassa mielikuvitusta. Vuoden erikoisnäyttely käsittelee neuvostoliittolaisia leluja, 'Miska ja minä', ja se oli todella kiinnostava! Itsellänikin oli karhu, joka oli Moskovan olympialaisten v. 1980 maskotti - rakkain nalleni, jota kutsuin Mishaksi. Perusnäyttelyssä on myös lahjoittamani esine - omistamani Cabbage Patch Kid-nukke, Saara-Maria, 1980-luvun puolivälistä. Kiersin katsomaan - kyllä, hän oli edelleen siellä hyllyssään 1980-luvun vitriinissä.

Emil ja minä kävimme kääntymässä myös EMMAn uudessa poptaide-näyttelyssä. Monta hienoa teosta oli esillä, jotka kiinnittivät huomiotamme, muun muassa linna peileistä ja detaljeista tauluna, savuke keramiikkakulhona, lamppuja sekä Mao Warholmaisesti. Tätä voimme lämpimästi suositella!

tisdag 10 februari 2015

Dominikanerna/dominikaanit 800 - Hemming 500


Kvällssolens sken sänkte sig över det fantastiska senmedeltida slottet Olofsborg i Nyslott. Det var en ära att än en gång återse staden och slottet och att få hålla föredrag här. /Ilta-autingon valo laskeutui fantastisen keskiaikaisen Olavinlinnan ylle Savonlinnassa. Oli kunnia jälleen nähdä kaupunki ja linna, sekä pitää esitelmä.

I fredags, 6.2.2015, höll jag föredrag om biskop Hemmings 500 år som salig i Olofsborg i Nyslott. Seminariet anknöt till Hemmings jubileum år 2014, då det hade gått 500 år sedan han festliga skrinlägging i Åbo år 1514. Seminariet handlade även om Sankt Olavs dominikankonvent och dominikanerna, varför tillställningen, som började klockan 17, var välbesökt med en skara på närmare 50 personer i Kungssalen i slottet. Docent Osmo Pekonen stod för de praktiska arrangemangen och presenterade även föredragshållarna: broder Gabriel från dominikanorden, som talade om Sankt Dominicus och den orden, som i år firar 800 år av sin existens. Efter Gabriels föredrag följde mitt om Hemming.

Frågorna haglade särskilt om broder Gabriel, teologie magister från Helsingfors, som spenderat lång tid utomlands på sin väg att bli dominikanbroder: i Strassbourg och Oslo, bland annat. Numera är han bosatt i en liten kommunitet i anknytning till Studium Catholicum på Riddaregatan i Helsingfors (grundades i slutet av 1940-talet, så snart jubilerar även de).

Stämningen var god och kaffeserveringen bjöd ännu på stunder av god diskussion i det tilltagande mörkret. Tack Osmo, tack Nyslott – för ett lyckat och minnesrikt seminarium!

Perjantaina, 6.2.2015, pidin esitelmän piispa Hemmingin 500:ta autuuden vuodesta Olavinlinnassa, Savonlinnassa. Seminaari liityi Hemmingin juhlavuoteen 2014, jolloin oli kulunut 500 vuotta hänen juhlallisesta translaatiostaan Turussa v. 1514. Seminaari käsitteli myös Pyhän Olavin dominikaanikonventtia ja dominikaaneja, jonka takia tilaisuus, joka alkoi klo 17, oli suosittu ja melkein 50 henkeä seurasi sitä linnan Kuninkaansalissa. Dosentti Osmo Pekonen vastasi käytännön järjestelyistä ja esitteli luennoitsijat: veli Gabriel dominikaanisääntökunnasta, joka puhui Pyhästä Domincuksesta ja siitä järjestöstä, joka tänä vuonna juhlii 800 vuoden taivaltaan. Gabrielin esitelmän jälkeen seurasi omani Hemmingistä.

Kysymyksiä sateli etenkin veli Gabrielille, Helsingin yliopiston teologian maisterille, joka on viettänyt pitkän ajan ulkomailla kilvoitelleen tiellään dominikaaniveljeksi: Strassborugissa ja Oslossa, muun muassa. Nykysisin hän asuu pienessä yhteisössä, joka liittyy Studium Catholicumiin Helsingin Ritarikadulla (perustettu 1940-luvun loppupuolella, joten pian hekin viettävät juhlavuotta).

Tunnelma oli korkealla ja kahvitus pohjusti vielä muutamille hyville keskustelutuokioille tilaa illan pimetessä. Kiitos Osmo, kiitos Savonlinna – onnistuneesta ja muistorikkaasta seminaarista!

tisdag 3 februari 2015

Arkeologibruk och knapp info i pressen

Dagens Hufvudstadsbladet (3.2.2015) presenterade en artikel (tyvärr är den bakom betalmuren, men länken är här), som tangerade så kallat 'arkeologibruk'. På paradplats på HBL:s första sida dansar stickgubbarna på Juusjärvis hällmålning i bakgrunden av intervjuobjektet: förhistorien på första sidan! Artikeln handlar om en finländsk ölbryggare, men vi fick även veta om förhistoriska 'klippmålningar', som dock enligt gängse bruk kallas 'hällmålningar' inom arkeologin i Finland, eftersom det här specifikt handlar om med rödockra målade bilder. I en faktaruta, fick vi veta att det hittats tre stycken, den första av Jean Sibelius och den sista i Taipalsaari 1966 (s. 11). Informationen presenterades, eftersom vi fick veta att intervjuobjektet framställer öl, vars etikett pryds av förhistoriska bilder som påträffats i hans hemtrakt (det vill jag smaka på!).

Det är fint att finländare är duktiga på att göra öl, men jag kunde inte låta bli att kommentera arkeologibruket i artikeln, där den intervjuade fotograferas mot Juusjärvis hällmålning i Kyrkslätt, hans hembygd. Likväl felet att presentera att Finland har 'klippmålningar', som är ett allmänt begrepp som avser alla former av konst på berg, och endast tre stycken är rent beklagligt. Varför presenteras detta så i pressen - beror det på att vi har haft så litet undervisning i historia och förhistoria i skolan under de senaste decennierna, det är inte allmänt känt vad hällmålningar är för något? I undervisningen är det bråttom jämnt och läraren hinner inte ta upp allting? Men det borde väl ändå inte få vara en orsak till att journalister inte kan ta reda på fakta? Senast på högre utbildningsnivå borde man väl lära sig annat än att googla och ifall man googlar, kunna googla så att man kommer till pålitliga källor? Eller från början, innan man googlar, ha en aning om vad man är ute efter? Så att säga allmänbildning, vilket hjälper en att hitta den riktiga informationen. Som historiker kan man ju inte förvänta sig att alla skall veta allt, men man kunde ju förvänta sig att journalister på stora dagstidningar kan ta reda på bakgrundsfakta, som används 'rafflande' i artikeln, vars fokus egentligen är annanstans. I detta specifika fall talar jag om 'arkeologibruk', som denna gång förblev på en mycket populär och rafflande nivå. Men jag är förvisso glad över att historien ändå lyftes fram: intervjuobjektets intresse för sin lokalhistoria. Kanske det ändå väcker till eftertanke i läsarkretsen?

Ifall man vill veta något om hällmålningar, som det finns omkring ett hundratal av i Finland, kan man först och främst kolla på exempelvis Museiverkets webbsidor för barn och ungdom, där informationen är kort och lätt tillgänglig, men pålitlig information finns även gott om på andra håll på webben, exempelvis på Suomen muinaistaideseuras sidor. Hällristningar finns det dock betydligt mindre av i förhållande till den mängd som påträffats i Skandinavien och på ryska sidan. Kanske på grund av att arkeologer och amatörer ännu inte lyckats ta reda på var sådana kan finnas? Delvis kunde det kanske bero på att vår landhöjning lagt de en gång ristade klipporna under skog och humus? Till all tur har vi en expert i Finland på temat, universitetslektor Antti Lahelma, samt många andra forskare och amatörer, som varje år finner mer hällmålningar på sina exkursioner.

Det var mycket i tidningen idag som intresserade en forskare, som sysslat med minneskultur och historiebruk, eftersom det även på sidan 24 på en hel sida presenterades det pågående Akseli Gallen-Kallelas 150-årsjubielum, där konstnären framhävs som 'kosmopolit och urfinne' - framtida material för forskning kring jubileer av 'nationalhjältar' i Finland. Mer info om Gallen-Kallelas jubileum finns även på webben här, även på svenska.

måndag 2 februari 2015

Seminarium i Olofsborg 6.2 - Seminaari Olavinlinnassa 6.2.

Pyhän Olavin luostarista Olavinlinnaan
KRISTINUSKON PITKÄ MUISTI
PERJANTAINA 6.2.2015 KLO 17–19
OLAVINLINNAN KUNINKAANSALISSA
AVAUSSANAT
dosentti Osmo Pekonen
DOMINIKAANIEN PERINTÖ SUOMESSA
dominikaaniveli Gabriel
TURUN PIISPA HEMMINGIN 500 AUTUUDEN VUOTTA
FT Eva Ahl-Waris
Kahvitarjoilu
Seminaariin on ilmainen sisäänpääsy. Tervetuloa!
Tilaisuuden järjestelyistä vastaavat Niilo Helanderin Säätiö ja Kansallismuseo / Olavinlinna.

Från Sankt Olavs kloster till Olofsborg
Kristendomens långa minne
Fre 6.2.2015 kl. 17-19
i Kungssalen i Olofsborg, i Nyslott
Seminariets program är på finska. Undertecknad medverkar och talar om salige Hemming (ca 1290-1366).
Välkommen!
Evenemanget arrangeras av Finlands nationalmuseum / Olofsborg och finansieras av Niilo Helanderin Säätiö.