söndag 22 mars 2020

Farväl - jäähyväiset

Igår tog vi farväl av pappa. Hans urnenedläggning skedde i omväxlande väder av hagelstorm, snö och solsken. Han skulle ha uppskattat det. Han fick en kista av al, så lämpligt med tanke på vårt namn. Med blå irisar, det var en av hans favoritblommor. Fastän vi visste att han var sjuk känns det ändå som en chock som sväljer mycket tid och energi. När man dör försvinner man inte, utan man lämnar också efter sig ett stökigt papperskrig, en massa att ordna och ställa med. Men för dem som blir kvar är det även så många vis terapeutiskt att syssla med allt som hör ihop med att skicka iväg sin närmaste på den sista vilan. Och hela tiden känns det som om pappa inte är långt borta, han lever vidare i oss varje dag. I världen pågår en pandemi, den undgick han. I varje fall föds man och dör man, arbetar man, älskar man, är ung, gammal. Vi lever, vi minns. Ta hand om dig, ta hand om varann!

Eilen jätimme jäähyväiset isälle. Hänen uurnansa laskettiin hyvin merkillisessä säässä, joka vaihteli lumimyrksystä aurinkoon. Hän olisi arvostanut tätä. Hänet siunattiin leppä-kirstussa, joka sopi hänen sukunimeensä, sinisin iiriksin. Hän vältti maailmaa järisyttävästä pandemiasta. Kaikesta huolimatta synnymme ja kuolemme, teemme töitä, rakastamme, olemme nuoria, vanhoja. Elämme, muistamme. Huolehdi itsesäsi ja rakkaistasi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar